En mandelskorpas dragningskraft, Il forno con tapas

Här har vi en ojämn rackare. Maten har varit helt ok tidigare. Servicen är som det kan förväntas på en populär lunchrestaurang. Kaosartad.

Svårigheten brukar börja med at få tag på ett bord, men idag var vi bara två så det gick fort. Salladsbuffén är verkligen inget att skriva hem om, en pizzasallad, lite isbergssallad, gurka tomat, oliver och ananas (förvånar mig alltid varför man vill ha ananas i salladen) Hyffsat färskt pizzadegs-bröd. (stället är ju i princip en pizzeria men spanska influenser, något som tyvärr inte återfinns på lunchmenyn.)

Svårigheterna fortsätter när man vill ha tag i en meny, sen är det ju som alltid svårt att välja vad man vill äta. Idag blev det fisk för min del. Halstrad lax med pestosås och hemlagat potatismos. För sällskapet pastarullar med parmaskinka. Det var nog rätt val idag. Laxen var ingen höjdare, potatismoset förvisso gott, men så lite! Hemmlagat var ordet. Stora bitar potatis beviset... Pestosåsen intetsägande.

Varför går vi då hit? Tja maten kan ju vara bättre. Vilket den också har varit. Men framförallt är det nog mandelskorporna man får till kaffet. Vilken höjdare!!! Men är det värt +-80 spänn för taskig mat och några skorpor? Tveksamt.